Mångberg                   Artikel i Sool-Öen 1983

-fäbod med vattenkraft


När man hör ordet fäbod tänker man först och fmst arbetet med
djuren. Det var ju just djurhållningen som gjorde det nödvändigt med
buföringarna. Denna del av bodlivet är dock väl dokumenterad och
kommer inte att närmare behandlas här.

Vad som istället gjort - och fortfarande gör - ngberg till något
alldeles speciellt är vattn
et - Mångsjön, Mångån, dammen. Livet här
har i alla
tider kretsat kring vattnet, fn forna tiders kvarnar, tröskar
och sågar till dagens fritidsfi
ske och badliv.

Redan tidigt anlades här dammar för att ta tillvara vattenkraften.

Den sannolikt äldsta dammbyggnaden g ungefär vid den stenfyllda
träkis
tan mitt i den nuvarande dammen. År 1860 byggdes en ny

damm i nuvarande läge, men redan 1872 byggdes den östra delen

om för att bli mer lämpad för flottning. Flottningen pågick sedan

fram till mitten av 1950-talet.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Mångbergsågen. Foto:Håll Nils Mattsson omkr 1921

 

År 1877 byggdes sågen i Mångberg. Man bildade en rening med

100 andelar eller stockar som andelarna benämndes. Varje andel

värderades till 20 kr och betalades till största delen genom arbete;

de kontanta bidragen var små.

Byggmästare var Sol Lars Jonsson, som även utförde allt smide.

Som exempel på vad det ville säga att skaffa byggnadsmaterial på

den tiden kan nämnas att gjutjärnsdelar för ramen hämtades från

Gävle med häst. Resan gjordes av Ryss Anders Andersson och tog

2 veckor.

 

Sågrännan och parkvarnen,Mångbergskvarn och Holkvern. Foto:Håll Nils Mattsson omkr 1921

 

I en tidningsartikel från 1930-talet skildras arbetet vid sågen:

"Ett fäbodställe med ett vattendrag har en särskild tjusning och

framför allt om där finnes något gammalt vattenverk. Mer än vanligt

är detta fallet i Mångberg med den idylliska dammen och sågen mitt

i byn. På ena sidan växa skuggande granar och björkar. Här kan den

jäktade nutidsmänniskan finna lugn och ro medan det sövande bruset

från den gamla dammen lägger sig som bomull omkring ramen av

falskdeklaration och försnillningar, förstörda nerver och samvete.

Ett modernt kraftverk där vattnet går in i en tub, som försvinner i

en tegelbyggnad, vari stå några svarta vidunder med blanka metalldelar
och marmorskivor, imponerar ej i samma grad som Mångbergs såg,

där vattnet fritt och ohejdat får kasta sig över skovelhjulet och man

dessutom kan följa varje detalj av händelseförloppet vid sågningen, fritt
från finesser och konstigheter. Se huru allting verkar då sågaren sätter
igång verket genom att kasta sig över en stor hävstång inne i byggnaden
så att dammluckan öppnas i den 3 m breda plankrännan och därpå
svänger en spak som reglerar öppningen till skovelhjulet. Ramen börjar
röra sig sakta men säkert, hävstänger röra sig, hakar gripa in och

stockar föras framåt av matarbommen. Skovelhjulet som drar ramen,

går så att vattnet yr om det, medan det som drar kantverket är större

och går mer sakta."

Det tog ca 15-20 min att såga en stock. Ramen måste gå minst 12
timmar per dygn och det berättas att sågaren Rull Lars O
lsson inte tog
någon middagsrast utan tog med korvbit och limpa ut i sågen och satt
och åt under sågningen. Rull Lars var sågare i 40 år och slutade 1936.

En arbetsbok för sågen, som omfattar åren 1887-1976, finns bevarad.

Av denna framgår bland annat.

- 1890 fanns 56 sågdelägare med sammanlagt 100 andelar

- varje delägare hade ett uppslag i arbetsboken där delägarens

dagsverken, virkesleveranser och sågningar bokfördes

- stenkörning i 20 timmar var 1891 värt 2.40 kr dvs 12 öre/tim

- år 1888 debiterades för sågning 311.56 kr, 1898 = 650.99 kr,

1908 = 545.17 kr, 1918 = 2037.09 kr, 1928 = 2313.95 kr

och 1938 = 157.42 kr ; som mest 2945.20 kr, år 1922

- spånhyvling utfördes fram till år 1910

Den sista stocken sågades 1938. Sågen var då i behov av omfattande
reparation och under de följande åren gjordes ett flertal utredningar

beträffande renovering. Bland annat presenterades 1938 ett alternativ

med 50 hkr turbin och cirkelsåg. Någon renovering kom dock inte till

stånd, men 1950 reparerades dammen för 1 700 kr.

År 1976 upphörde sågföreningen, och det tre år tidigare bildade
Mångbergs och Holens Fäbodlag övertog sågen.

Förutom sågen i Mångberg har ytterligare sågar funnits i Mångån;
från Mångsjön räknat Mångsåg (1.7 km uppströms Mångsjön),

Fjärdsåg (1.3 km nedströms Fjärden) och Dalsåg (0.7 km uppströms

Fjärden). I Ekorrån vid Borberg fanns Korvsåg, som byggdes 1732.

Även Mångsåg oh Fjärdsåg byggdes under 1700-talets första hälft.

I Ekorrån fanns även en vadmalsstamp. Den revs redan före 1880.

Platsen - där Fjärdvägen går över Ekorrån - kallas än i dag för

Stampen.

Sågarna var dock sannolikt inte de första anläggningar som utnytt-
jade vattenkraften. Redan 1663 fanns i Mångån 13 kvarnar. Kvarnarna
var s k skvaltkvarnar, som drevs med hjälp av skovlar på en lodrät axel.
Kvarnbyggnaderna var knuttimrade i två våningar. I Mångberg var

kvarnen utförd som parkvarn, dvs två kvarnar med olika ägare under
samma tak; Mångbergskvarn och Holkvarn.

 

Sågbacken  framför parkvarnen. Foto:Håll Nils Mattsson omkr 1921

 

Kvarnarna ägdes av kvarnlag, Varje kvarnlag hade sammanlagt 144
andelar, som kallades timmar, motsvarande alla timmarna i en arbets-
vecka; dvs sex maldygn om tjugofyra timmar vardera. Enligt en kvarn-
bok för Mångbergskvarnen från 1878 bestod kvarnlaget av 30 medlem-
mar. En normal andel var 6 timmar, vilket medförde rätt att mala 6 tim-
mar i veckan; dvs ett dygn varje månad under malningssäsong.

Var bonde var sin egen mjölnare. När kvarnen var ledig, fick, enligt
ett protokoll från den 1 april 1883, utomstående mala för en krona per
dygn. Protokollet avslutas med följande påpekande:

"De som utan qvarnföreståndarens bifall på något sätt infinna sig i
qvarnen och där företaga malning varda därför åtalade som för inbrott
enligt allmän lag."

Delägarna hade att utföra arbete i proportion till sina andelar. För att
bördorna skulle bli rättvist fördelade förde kvarnföreståndaren en

arbetsbok (qvarnbok), som hade ett uppslag för varje delägare med

kolumner för arbete, behållning och rest (skuld). Arbetsbokens konton
måste med jämna me
llanrum avstämmas eller som termen löd

"skultas" t ex. "1882 10/2 Skultas 2 kr per timme Rast 6.34".

Delägaren, som hade 6 timmars andel, hade alltre "skultningen"

haft en behållning av 5.66 kr. Att betala resterna i kontanter kom

naturligtvis aldrig i fråga, utan beloppet var en rdemätare efter

vilken kvarnföreståndaren utkrävde nytt arbete i förhållande till

vars och ens uppkomna rest.

Kvarnen var i bruk till 1921, då den i enlighet med delägarnas beslut
rsåldes och revs.

Nedströms om kvarnen fanns ytterligare en anläggning, som använde
vattenkraften, en trösk. Trösken brukades fram till 1920-talet. Därefter
använde man under en tid kvarnaxeln som drivlla r flyttbara trösk-
verk. Tröskladan
finns ännu kvar strax nedanför Fjärdvägen.

Mångån var som ovan nämnts en viktig flottled. I Mångberg fanns
bl a en flottningsbarack, som Solle IF:s orienteringssektion nu har
rustat upp t
ill en fin klubbstuga.

Under 1950-talet aktualiserades frågan om elektrifiering i Mångberg.

År 1953 bildades Mångbergs Elektriska Distributionsförening, och man
undersökte möjligheterna a
tt anlägga en vattenkraftstation i Mångberg.
Eftersom samkörning med annat
kraftverk var nödvändigt, gjordes en
förfrågan till Ryssa Elverk, som dock hade egna planer på exploatering
av Mångån med utnyttjande a
v hela fallhöjden mellan Mångsjön och
Siljan. Man planerade en kana
l från Mångberg till Mångbro och en tub
från Mångbro till Siljan. Ansökan
till Vattendomstolen inlämnades
1962. Projektet fullföljdes dock aldrig, vilket säkert var bäst för Mång-
berg, då kanalen skulle förstört mycket av den ursprungliga miljön.
1973-74 kom i alla fall elektrifiering av Mångberg till stånd genom an-
slutning till Ryssa Elverks nät.

Mångbergsdammen blev med tiden i allt större behov av renovering,
Sommaren 1973 sammankallades e
tt möte i Mångberg. Vid mötet

beslutades att en intresseförening skulle bildas, vilken skulle arbeta

för att om möjligt bevara dammen.  

Den 3 november 1973 bildades så Mångbergs och Holens Fäbodlag
med följande styrelse: Göte Halvarsson (ordf), Oscar Stunis (kassör),
Helmer Lissmats (sekr), Kjell Uhlas och Håkan Bond. Fäbodlaget hade

från början 99 medlemmar. Medlemsantalet har nu vuxit till 131 vilket
in
nebär nästan 100%-ig anslutning.

Redan 1974 kunde vi bygga om dammens östra del. Ritningarna ut-
fördes av
undertecknad. Anders Lindgren var arbetsledare och Ivar
hls gjorde smidesarbetet. För att AMS-bidrag skulle ut måste

arbetet tyvärr utföras vintertid. Vi hade dock tur, vintern blev mild

och snöfattig, och arbetet kunde utföras planenligt. Medlemmarna

ställde upp med kontanta bidrag och frivilligt arbete. Bidrag erhölls

även från kommunen, Sollerö jordägare, Siljans regleringsfond och

skogsbolagen.

År 1976 övertog fäbodlaget sågen och lade då om taket på den.

Kjell och Arne Uhlas utförde arbetet.

Hösten 1978 var det så. dags att bygga om resten av dammen och
badbryggan. Samma personer ansvarade för arbetet  som den första
et
appen. En mycket stort frivilligt arbete utfördes av bodlagets

medlemmar, sammanlagt 539 timmar rdelade på 40 medlemmar.

Sommaren samma år byggdes ock en gärdsrd kring omdet

vid dammen.

Vintern 1980 avled Göte Halvarsson som varit fäbodlagets drivande
k
raft. Han efterträddes av Max Johansson som ordförande.

Genom frivilligt arbete byggdes dansbanan om hösten 1980, och

1981 timrade Östen Sahr en ny dansbanekur. Under sommaren 1981

iordningställdes också en båtplats vid Mångsjön. Året därpå byggdes

ett choklad- och pilkastningsstånd; även detta timrat av Östen.

Allt sedan fäbodlaget bildades har en restaurering av sågen varit

ett av de stora målen. Till slut lyckades vi få Riksantikvarieämbetet

intresserat. I november 1981 gjorde de en statusbesiktning, en

kortfattad arbetsbeskrivning och en kostnadsberäkning som slutade

på 475 000 kr.

Ansökan om bidrag från Arbetsmarknadsverket inlämnades samma
höst. Riksantikvarieämbetet klassificerade sågen som kulturhistoriskt
värdefull bebyggelse av riksintresse, vilket innebar att bidrag kunde

utgå med 90%. Fäbodlagets kostnad beräknades därför bli 48 000 kr.

För att täcka fäbodlagets del av kostnaden ansöktes om virkesbidrag

från Sollerö Sockensamfällighet, Korsnäs Marma AB och Stora Koppar-
bergs Bergslag AB.

De sökta bidragen erhölls och i november 1982 kunde arbetet starta.

När detta skrivs vintern 1983 pågår restaureringen för fullt. Bland annat

skall följande arbeten utföras:

- uppriktning av byggnaden och utbyte av rötskadat virke
  - ny vattenränna

- nya vattenhjul; underfallshjul för ramen och överfallshjul

   för kantverket

- nya axlar for vattenhjulen

- demontering och reparation av sågramen
  - restaurering av stensättningen längs kanalsidorna

Målsättningen med restaureringen är, att anläggningen skall kunna
köras någon eller några gånger per år i demonstrationssyfte för att

visa hur man tidigare sågade upp timmer till bräder med hjälp av

vattenkraft.

Som synes har mycket blivit uträttat under de knappt 10 år som

fäbodlaget funnits. Finansieringen har klarats genom frivilligt arbete,

anslag, gåvor från jordägare och skogsbolag och inte minst genom

intäkter från de fester fäbodlaget anordnar varje sommar.

Tre veckor efter midsommar sker majstångsresningen i Mångberg.
Den har gamla traditioner. 1935 bildades Mångbergs Majstångsföre-
ning, majstång restes, dansbana byggdes (virket sågades i Mångberg)
och danser och majstångsresning anordnades. Tyvärr hade man ofta

otur med vädret och det blev ett talesätt, att lika säkert som det var

soligt väder vid Leksandsrodden lika säkert regnade det vid majstångs-

resningen i Mångberg. Under de år fäbodlaget anordnat majstångs-

resningen har vi dock haft tur med vädret och publiktillströmningen

har ökat för varje år. De senaste åren har vi haft över 1 000 åskådare

vid den traditionsenliga dragkampen över dammen på kvällen efter

majstångsresningen.

Ett av de första åren uppmärksammades majstångsresningen av

Britt-Marie Svedberg, som i sin krönika i Dagens Nyheter gav denna

stämningsbild:

"Vi reste majstång i en fäbod en kväll i juli när knotten svärmade i

täta moln från sågdammen och dimmorna blandade sig i långdansen,

som leddes av prästen."

Förutom majstångsresning har fäbodlaget under några år anordnat
fäboddagar med buförståg, hantverkare, tal av bl.a. Mats Rehnberg,
dop mm. Årets fäboddag borde kunna bli något extra, eftersom sågen
då skall kunna demonstrationsköras, om allt går enligt planerna.

Nog har Mångberg ändrat karaktär - någon riktig fäbod är det inte
längre. Kor har inte funnits här sedan 40-talet och jorden brukas i stort
sett bara av Kjell Uhlas, som med sin potatisodling verksamt bidrar till
att hålla det gamla odlingslandskapet öppet. Livet präglas inte längre av
hårt arbete, utan fäboden används i huvudsak för fritid och rekreation.
Som fritidsområde är dock Mångberg något helt annat än de stugbyar,
som växer upp överallt. Här finns den kulturella förankring, som de
gamla byggnadsminnesmärkena ger, och kvar finns också den samman-
hållning och känsla av gemenskap, som av ålder rått.

 

                                                                  Håkan Bond